......Tiden läker alla sår sägs det och visst är det sant, men det tar tid.
Tiden har runnit iväg och stressen på jobb och allt som ska göras hemma har gjort att det gått lättare i sorgen, men idag gjode den sig påmind. Idag blev jag åter berörd och ledsen bara genom att prata om Mave och saknaden kändes så stor. Bara genom att kika på bilder på Mave kommer sorgen fram igen. Sista bilden som jag tog på Mave har jag inte orkat att titta på än, vet att det kommer att röra upp mina känslor och jag vet inte riktigt om jag är redo för det än.

 

I allt elände får jag ge en stor ELOGE till Helsingborgs Djursjukhus och deras fantastiska personal, vilket omhändertagande, stöttande och vägledning. Helt fantastiskt.

 

Likaså vill jag rikta ett STORT TACK till mina egna veterinärer och sköterskor på Distriktsveterinärena i Flyinge. Som visar alltid ett stort engageman och vilja att hjälpa och finnas i med och motgång. TACK Anna-Karin för ditt samtal, som visar att ni verkligen finns där.

 

Så många Vänner, bekanta, valpköpare, släktingar, kolleger..... listan kan göras lång. Jag hoppas ni kan ta emot mitt STORA TACK för alla fina ord och hjälpsamhet i denna svåra, tunga stund.

 

Jag blickar framåt och vet att Mave har satt ett stort tassavtryck i min avel och kommer så att fortsätta att prägla min avel på ett så fantastiskt vis som Mave gjort. TACK alla goa som har Mave avkommer som öppnat så många dörrar till mig och min avel i framtiden, jag sträcker ut min arm och tar tacksamt emot all er hjälp och välvilja.

 

 

Livet blir inte alltid som man tänkt sig, saker och ting sker och oftast utan att man kan påverka det i större utsträckning.

 

Igår kväll (5/11-12) hoppade och studsade våra hundar som vanligt inför stundande kvälls måltid, men denna gången slutade det illa, verkligen illa. Vår älskade Mave hoppade och landade snett på en av de andre hundarna och en duns ner i golvet. Ett högt skrik gav han ifrån sig, jag tänkte han fick en smäll och var lite i chock men det var värre än så. Mave hade ingen kraft i bakbenen och kunde inte stå upp. Efter en stund kunde han så stödja på det ena bakbenet, en lättnad tyckte vi då var det en rejäl smäll och det skulle troligen vända men ville ändå kolla upp han.

Vi ringde veterinärena direkt och fick köra i ilfart till Helsingborg. Väl på plats fick vi komma in omgående, göra en undersökning och sedan även röntgen.
Jag ville inte lämna Mave där då han helst vill vara med sin familj. Med veterinärens godkännande tömde vi han på urin, han fick morfinplåster så han inte skulle ha ont.

 

På morgonen ringde de från Helsingborg och vi fick komma på en MR (Magnet röntgen). Inne hos den nya veterinären gjordes så en ny undersökning som visade sig att Mave hade tappat mer känsel och blivit mer förlamad.

Jag var orolig redan igår att detta såg illa ut men nu förstod jag att det inte alls skulle gå vägen med vår älskade Mave.

Specialist veteränären konsulterades och det presenterades vilka val jag hade och hur oddsen var för vår älskade Mave.
Oddsen för eventuell OP var minimala och att det troligen inte skulle gå vägen.

 

Det var svårt att ta beslutet att släppa en av de man älskar, men att se Mave ligga som ett koli var inte ett val.

11,25 idag somnade Mave in i mina armar. Det går inte att beskriva hur ledsen jag är för det som inträffat och att Mave fått lämna oss alldeles för tidigt, endast 3 år 8 mån och 3 dagar han vår Mave bli.

 

Mave efterlämnade 4 kullar efter sig: en kull hos LITTLE KINGS KENNEL och jag hade 3 kullar, CAMALIS med Mave.

TACK till Mave uppfödare Ioana för att jag fick möjlighet att vara Maves matte om så bara för en kort tid, han har verkligen förgyllt vårt liv på alla sätt och vis. Tårarna rinner och tycks inte ha något slut.......